Radio Nord-bloggen

Radio Nord-bloggen

Om den här bloggen

Den här bloggen kommer med ojämna mellanrum att kommentera händelser i samband med utgivningen av boken Stick iväg, Jack! På denna plats kommer kommentarerna till kommentarerna.

Historeförfalskningen fortsätter

Reaktioner och reflektionerPosted by Jan Kotschack Sun, April 11, 2010 14:12:37

Lördagen den 10 april 2010 höll jag ett föredrag om Radio Nord för en radioklubb i Morokulien, alldeles på den svensk-norska gränsen. Jag talade förstås om dåtidens socialdemokratiska politiker, men ansträngde mig som alltid att inte vara alltför raljant och kritiserande. Jag säger ofta att man måste sätta in saker och ting i sitt sammanhang och inte vara alltför dömande; det är ju trots allt nästan 50 år sedan Radio Nord väckte sådan upprördhet i etablissemanget.

Eftersom jag satt på tåget till Arvika missade jag sändningen av programmet Medierna i P1, ett program som jag nu hört i efterhand. Jag kan då bara konstatera att jag ofta är alltför snäll mot socialdemokratin – historieförfalskningen fortsätter nämligen in i vår tid. I programmet – som är den i särklass bästa genomgången av radiopolitiken från 1925 och fram till våra dagar som jag hört – säger nämligen den socialdemokratiske f d kultur- och utbildningsministern Bengt Göransson att han fullkomligt älskar reklam, det var alltså inte för reklamens skull som han och hans partibröder var emot Radio Nord.

”Men jag har varit oerhört mån om att vara motståndare till Radio Nords sätt att försöka tränga igenom ett reklamförbud i public service. Jag tror nämligen att när Radio Nord kom så var det inte därför att man ville få möjlighet att skicka reklamradio ut i etern, utan det startades, tror jag, mycket medvetet för att man skulle tvinga Sveriges Radio att öppna för reklambudskap. Och det var där motståndet fanns.”

Detta är en total historieförfalskning, med två dolda undermeningar. Det första är att Radio Nord hade en politisk agenda, nämligen att på något konstigt sätt kuppa in reklam i Sveriges Radio (man kan fråga sig hur). Det andra är förstås att Radio Nord hade starka supportrar i näringslivet som stödde stationen för att på sikt få in reklam även i Sveriges Radio.

Bägge påståendena är lika falska.

Radio Nord var politiskt obundna. Ja, man kan till och med säga att min pappa Jack var en politisk idiot som inte hade en aning om turerna i riksdag och kanslihus. Inte heller hade Radio Nord stöd av de stora elefanterna inom svenskt näringsliv, som tvärtom var noga med att distansera sig ifrån det som kallades ”piratradio” på Östersjön. De företag som nådde framgångar med Radio Nord var istället undantagslöst mindre aktörer som radio- och TV-handlaren Broddman, importörerna av det franska ”okrossbara” glaset Duralex och den amerikanska bilvaxet Turtle Wax.

Min pappa Jack och hans finansiärer ville bjuda på god underhållning och tjäna pengar. De gjorde dessutom inte något olagligt, utan utnyttjade bara en möjligheten att sända radio från internationellt vatten.

De hade inga politiska, eller kanske ska jag säga mediepolitska, motiv. Inte heller några hemliga uppbackare med dolda avsikter.

Men Bengt Göransson fortsätter historieförfalskningen in i vår tid.

Jag är nu ännu gladare att jag skrivit boken om detta äventyr, för att åtminstone ge en så korrekt bild som jag bara kan.

Och jag kommer inte att vara riktigt lika fördragsam mot socialdemokratin i kommande föredrag.

Lyssna på Medierna i P1 här: sverigesradio.se/webbradio/?type=broadcast&id=2304061

  • Comments(2)//blogg.radionord-story.com/#post6